Auskultation av Oscar Haikola

Jag har varit på auskultation under tre dagar, mellan den 29/11 till den 1/12. Jag var på en skola i Karlstads kommun med ca 500 elever mellan förskoleklass och årskurs 6. Under de tre dagarna besökte jag två klasser, en 4:a och en 5:a.

I båda de klasser jag besökte började dagen med att barnen kom in på morgonen och läste i sina bänk-böcker i 20 minuter med lugn musik i bakgrunden. Enligt det Säljö skriver om associationismen inom det behavioristiska perspektivet kan två eller flera beteenden som är nära i tid kopplas ihop och bilda en beteendekedja. I detta fall kommer början av skoldagen kopplas till en lugn känsla och läsning. Utöver detta säger läraren till elever som inte sitter lugnt och andra elever stirrar på dem, vilket blir ett utsläckande, en annan behavioristisk term.

I 5:an läste de om Islam på SO-lektionen. Under lektionen berättade läraren om de böner som muslimer utför och visade då även upp en muslimsk bönematta. Detta kan ses som användning av ’dual coding’, som Weistein pratar om, där den verbala informationen från läraren och den visuella informationen från mattan kopplas till varandra men lagras separat. Detta gör det lättare för eleverna att minnas informationen.

Båda klasserna var väldigt trevliga och lärarna var välkomnande. Det var tre roliga dagar och att gå i klassen har återuppväck min lust till att utbilda.

Det var en intressant och utmanande upplevelse att gå på auskultation. Efter att ha läst om de olika perspektiven och diskuterat teoretiska scenarion där de kan tillämpas känns det som att jag har ett bra grepp om dem. I praktiken var det däremot en större utmaning än jag förväntat mig att använda perspektiven för att tolka de metoder för utbildning som jag stötte på i skolan. Jag upptäckte också i mig själv en viss försmak för pragmatismen och behaviorismen, medan jag har lite problem med att tänka socio-kulturellt.

Har ni upptäckt någon sådan partiskhet? Finns det något perspektiv som ni föredrar, eller något som ni har svårt att använda?